I envisioned my first color - Pizzicato - inspired by the gentle tiny taps of rain droplets as they hit the tin roof, reminiscent of plucked strings. A misty white with the faintest hint of lavender, Pizzicato has a shimmer that acts like prisms of light in a sun shower.
When the wind picked up, I saw Poco a Poco, "little by little". This is a shade that changes from moment to moment. It's stunning, sparkling pink of a fanning cloud when the red and orange rays of the sun are trying to burst through.
Later, the ominous dark clouds bled into the sky with a fast-growing wind. Piú Mosso is an inky, blue-black that shoots through a flash of orange, the last glow of sunlight.
At last, when the light left the sky and the wind started to roar, the sky turned into a shade beyond description - a dark greenish, blackish, brown, leading to a powerful Fortissimo, the finale chord of The Fire Bird.
Jag gillade speciellt två av dom starkt, och därför damp det ned ett litet paket i brevlådan häromveckan :)
Det första och självklara valet för mig var Piú Mosso. Blåsvart med orange skimmer, mmm godis.
Fotad i morgonljus, därför framstår den nästan som svart och inte så blå. Men på nageln tycker jag Piú Mosso ger ett blått intryck, inte svart. Och när solen lyser på kommer en väldigt fin orange reflektion. Ordet Piú Mosso betyder enligt Wikipedia "ökad rörelse, fortare". Det är tydligen ett begrepp som används vid tempoändring i musikens värld. Det mörka molnen som hastar fram över himlen, de sista solstrålarna som tränger igenom... vackert!
Det andra lacket jag valde ur kollektionen är Pizzicato. Igen, begreppet från musikens värld: Pizzicato, förkortas pizz., ett typ av spelsätt på stråkinstrument där den utövande knäpper på strängarna med fingrarna.
Pizzicato har ett väldigt fint skimmer i sig, som silverdroppar, som dom första regndropparna...
Därimot passar inte färgen helt med min hudton. Men själva lacket (och historien) gillar jag mycket!
